Gustavsson om OS, målvaktsmålet och Fleury

MILANO -- Filip Gustavsson vill gärna följa i Kung Henriks fotspår, 20 år efter det att Henrik Lundqvist hjälpte Sverige att vinna guld i OS i Turin 2006.

Minnesota Wilds målvakt är en stark kandidat till en av målvaktsposterna i Sveriges Tre Kronor i vinter-OS i Milano och Cortina i februari 2026. 27-åringen (från Skellefteå) hämtar inspiration från sin idol Lundqvist, Hall of Fame-målvakten som Gustavsson träffade som barn.

– Jag fick aldrig chansen att spela mot honom. Under min första säsong i ligan [2021] gick han igenom en hjärtoperation, säger Gustavsson. Men när jag var yngre hade han ett målvaktsläger i Göteborg och jag åkte dit två somrar. Då fick jag prata med honom lite.

Gustavsson har byggt en imponerande karriär i NHL. Förra säsongen nådde han en delad sjunde plats i segrar (31), en delad fjärde plats i hållna nollor (fem) och en sjätte plats i spelade minuter (3 423:35) bland alla målvakter i NHL. Han blev också den 15:e målvakten i NHL-historien att göra mål, en bedrift han svarade för i matchen mot St. Louis Blues den 15 oktober i fjol.

I samband med NHL/NHLPA European Player Media Tour i Milano, satte sig NHL.com ner med Gustavsson för att prata om den kommande OS-turneringen, hans färdigheter som målskytt och allt annat som rör målvaktsspelet.

Först och främst, med tanke på att du är här i en av värdstäderna för den kommande OS-turneringen: hur mycket ser du fram emot OS och vilka minnen väcker OS hos dig?

– Jag tänker direkt på 2006. Att Sverige vann guld var ett monumentalt ögonblick för vårt land och hockeyn i Sverige. Lundqvist, [Peter] Forsberg, [Mats] Sundin, det var så många storheter i det laget. De satte nivån. Det är en ära när man får chansen att representera Sverige som de gjorde. NHL-spelare har inte kunnat spela i OS på ett tag nu och att få chansen, om jag har en bra höst, att vara med i truppen skulle vara väldigt speciellt. Jag vet ju aldrig om jag någonsin får en sådan chans igen. Men förhoppningsvis kan jag spela väldigt bra i höst och komma med i truppen.

Du fick chansen att uppleva den här typen av hockey med de bästa av de bästa, när du spelade för Sverige i 4 Nations Face-Off i februari. När i din målvaktsresa insåg du först att du kanske skulle kunna ha en karriär på professionell och internationell nivå inom hockeyn?

– Jag skulle säga att jag var runt 14 eller 15 år gammal. Min dröm var alltid att spela i NHL. När jag var yngre drömde jag också om att få spela i svenska ligan. Sedan började jag få lite framgång [i juniorhockeyn]. Och då började jag drömma mer och mer. Och så hände det faktiskt.

Sedan du blivit NHL-målvakt har du sett hur positionen har utvecklats. Målvakterna nu verkar vara bättre än någonsin och är förmodligen bland de bästa idrottsmännen i sina respektive lag. Vad tror du det beror på att målvakterna verkar vara bättre än någonsin just nu?

– Jag tror att en bra anledning till det är att lagen har börjat att ha målvaktstränare. Alla lärde sig av dem. Om du är anfallare eller back så har din [back]tränare, till exempel, åtta andra spelare att titta på. Med med din målvaktstränare kan du vara väldigt, väldigt tajt. Det är bara dig han jobbar med, och du kan få mer personlig info om hur du kan förbättra ditt spel. Och sedan, om vi vill, får vi videor efter varje match och vi pratar igenom olika saker. Och det är därför man ser att så många klubbar skaffar specialtränare för spelarna. Nu ökar också målskyttet lite, eftersom de precis har börjat med [specialtränarna]. Sådana som målvakterna haft ett bra tag.

Apropå det, ur ett scoutingperspektiv, hur ser du dig själv som målvakt?

– Jag skulle säga att jag är lite mer defensivt aktiv och att jag inte ska jaga pucken så mycket. På min position, om jag kan spela en blockerande stil, skulle jag spela en blockerande stil, men ha möjligheten att ha aktiva händer, att fånga puckar och göra de där reaktiva räddningarna. Min skridskoåkning gör att jag kan komma till de rätta positionerna väldigt snabbt.

Med det sagt, har du alltid varit bra på att hantera pucken?

– Under den större delen av min karriär har jag varit okej. Lagen jag spelade för ville alltid att målvakten skulle gå ut och spela pucken och hjälpa spelarna med övergången så att de inte fastnade i den egna zonen. Men vissa lag hatar det, och ibland låter de lagen inte målvakten att spela på det sättet. Men om man bara jobbar på det över tid, så blir det bättre.

Det så till den grad att du ju blev en av få målvakter genom alla tider i NHL som gjort mål. Visst, målvakter har gjort mål förut, men du är bara den tionde som skjutit pucken rakt in i motståndarlagets mål istället för att pucken styrts dit via ett skydd eller via en spelare som rör pucken så att det blir självmål. Kan du berätta vad du minns från den historiska händelsen?

– Det var ganska coolt. Vi ledde med 3-1 och de tog en timeout. När jag åkte till bänken var Marc-André Fleury där och han sa: 'Hörru, om de slänger in pucken, så kör’. Det hade väl inte varit det vanligaste samtalsämnet tidigare, så allt skedde lite slumpmässigt. [Fleury] spelar alltid pucken, och han är väldigt bra på att hantera pucken. Och precis som han sade, de kom emot oss och försökte få en avblåsning, och de dumpade pucken perfekt till mig, rakt ner i min handske. Och med det vi pratat om färskt i minne så sade jag till mig själv att om jag får den, så borde jag skjuta. Jag lade ner pucken, och hoppades bara att den inte skulle vingla utan bara ligga platt precis före skottet. Jag trodde inte ens att jag kunde skjuta så långt; om jag försökte fem gånger till skulle jag förmodligen missa minst fyra gånger. Mina lagkamrater var väldigt glada för min skull och jag själv tyckte det var väldigt coolt. Min mamma och pappa tittade inte på matchen live, de fick se vad som hänt när de vaknade. Liksom alla vänner från skolan hemma också. Jag fick många sms från dem. I några veckor var det en väldigt bra boost för självförtroendet.

Du nämnde Fleury. Hur mycket har han, som är en blivande medlem i Hall of Fame, påverkat dig? Och nej, här syftar vi inte på om han håller på att lära dig att bli en skämtare på samma sätt som han är.

– Han har gått igenom så mycket. Han åkte till Pittsburgh som var ett dåligt lag under hans första tre år. Och sedan blev de så bra och vann så många matcher och slutspel. Jag vet inte, men det var väl typ 17 år i rad i slutspelet eller något liknande för honom. Och alla olika situationer han har varit i… eftersom det är slutet på hans karriär, så har han delat med sig mycket. Så jag kan fråga honom om mycket och lära mig om mycket. Han har varit i de flesta städerna, han vet vart vi kan gå, vad vi kan göra på lediga dagar och hur vi kan planera för olika saker. För mig har det varit väldigt bra att bara ha honom där för att få lära mig av honom.